Lexie

Vad som än händer, så kommer du alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.

 

Jag vet som vanligt inte vart jag har dig eller vart du står överhuvudtaget.

Du gör mig så förvirrad, jag kan inte stå emot dig. Jag är chanslös.
Det här hade aldrig hänt med någon annan, jag har inte ens tittat åt någon annans håll.

Skulle aldrig ens få för mig, men med dig går det bara inte, jag kan inte slita mig.

 

Jag har aldrig känt såhär starkt för någon, du får mig att tappa fotfästet.
Gång på gång och jag kämpar mig upp igen, försöker hålla mig borta.
Lika snabbt faller jag tillbaka igen, på något sätt känns det som om vi hör ihop.

Det kan inte bara vara en tillfällighet att vi hela tiden faller tillbaka på varandra.

Du gör inte mitt liv lätt, men jag vill ändå att du ska vara en del av det.
Har svårt att tänka mig ett liv utan att du ska vara där.
Helst av allt vill jag dela mitt liv med dig, på alla sätt o vis.
Det har jag velat länge nu. Och den tanken och känslorna går inte att neka till.

 

Jag har försökt att gå vidare, att låtsas som att allt är bra. Att jag är lycklig.
Men jag ljuger för mig själv, för innerst inne vet jag att det inte är så.
Det kan kännas bra tillfälligt, men sen kommer den där andra känslan och kryper på.

Den riktiga känslan, som jag försöker låtsas som att den inte finns längre.

Men det gör den! Det går inte att fortsätta ljuga och låtsas längre.

 

Jag blir nog inte nöjd förens jag får vara med dig på riktigt.