Hjärta

Vad som än händer, så kommer du alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.
 
Jag vet som vanligt inte vart jag har dig eller vart du står överhuvudtaget.
Du gör mig så förvirrad, jag kan inte stå emot dig. Jag är chanslös.
Det här hade aldrig hänt med någon annan, jag har inte ens tittat åt någon annans håll.
Skulle aldrig ens få för mig, men med dig går det bara inte, jag kan inte slita mig.
 
Jag har aldrig känt såhär starkt för någon, du får mig att tappa fotfästet.
Gång på gång och jag kämpar mig upp igen, försöker hålla mig borta.
Lika snabbt faller jag tillbaka igen, på något sätt känns det som om vi hör ihop.
Det kan inte bara vara en tillfällighet att vi hela tiden faller tillbaka på varandra.
Du gör inte mitt liv lätt, men jag vill ändå att du ska vara en del av det.
Har svårt att tänka mig ett liv utan att du ska vara där.
Helst av allt vill jag dela mitt liv med dig, på alla sätt o vis.
Det har jag velat länge nu. Och den tanken och känslorna går inte att neka till.
 
Jag har försökt att gå vidare, att låtsas som att allt är bra. Att jag är lycklig.
Men jag ljuger för mig själv, för innerst inne vet jag att det inte är så.
Det kan kännas bra tillfälligt, men sen kommer den där andra känslan och kryper på.
Den riktiga känslan, som jag försöker låtsas som att den inte finns längre.
Men det gör den! Det går inte att fortsätta ljuga och låtsas längre.
 
Jag blir nog inte nöjd förens jag får vara med dig på riktigt.

Igen

Det går inte en dag utan att du finns i mina tankar.
Jag försöker att förtränga det och låtsas som ingenting.
Men jag blir ständigt påmind, utan att jag ens vill. 
Så som jag känner för dig, har jag aldrig känt för någon annan. 
Och jag är nästan helt övertygad om att jag aldrig kommer göra det heller.
 
Det är något med dig som jag inte kan sätta fingret på. 
Jag kan inte hjälpa det, jag dras till dig. 
Som dom sjunger i en låt 
"jag har försökt, försökt, försökt att träffa andra, men det slutar alltid likadant"
Ungefär så känner jag.. 
Jag har försökt att träffa andra men det slutar alltid likadant...
Att det är dig jag tänker på och att det är dig jag vill vara med.
Jag kan inte släppa dig, 
 
Efter allt som har hänt och trots att jag blivit så sårad.
Så vill jag inget hellre än att vara med dig. 
På något sätt känns det som om vi hör ihop. 
Säkert bara jag som fått för mig...
 
Men det känns som om det finns en anledning..
Till att vi alltid faller tillbaka på varandra.
Eller är det bara så för att de är det som är mest lätt tillgänligt? 
 
Jag kan utan att tveka säga att du är mitt livs kärlek.
Trodde att det var någon annan, men det är du.
Definitivt. 
 
Ingens leende är så fint som ditt och dina ögon...
Jag blir aldrig så nervös i någons sällskap som när jag är med dig.
Samtidigt finns det ingen annans sällskap jag trivs bättre i.
 
Om jag bara kunde släppa och gå vidare...
Men någonting inom mig tillåter inte det.
Det är inte färdigt än. 
 
När vi har sex vet jag inte vart jag ska ta vägen...
Du gör mig verkligen galen på alla sätt och vis.. 
Och jag vill bara ha mer! Jag får aldrig nog av dig.

ingen annan

Ingen får mig att känna som du gör, ingen har någonsin fått mig att känna så.
Jag vet inte varför, men det bara är så och jag kan inte göra någonting åt det.
Någonting gör att jag dras till dig och jag kan inte stå emot.
Ett tag går bra, men tillslut så brister det och jag är chanslös.
 
Din blick och det där leendet gör mig knäsvag.
När jag ser dig vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Du gör mig nervös och obekväm, men jag vill inget hellre än att vara i ditt sällskap.
 
Det var 5 år sen snart som vi började att träffas för första gången.
Vi har ju varit "bekanta" under en längre tid men jag hade aldrig sett på dig på det sättet.
Och i början tänkte jag... honom skulle jag aldrig kunna vara med. Han är inget för mig
Tji fick jag, nu verkar det mer som om du är mitt livs kärlek. Så lustigt det kan bli.
 
5 år är lång tid och mycket har hänt, jag vet inte varför vi alltid faller tillbaka på varandra?
har funderat mycket på det, eller kanske är det bara att jag är lätt tillgänglig för dig?
Någonstans känns det ändå som om det finns någon mening med det.
Att det inte bara är en tillfällighet.
Du har sårat mig många gånger och speciellt en gång, väldigt väldigt djupt.
Någon som jag fortfarande inte har kommit över och som gör ont.
Ett av dom största sveken i mitt liv faktiskt, fast inte ifrån din sida...
Utan från min så kallade "vän" man gör inte så mot en vän.
Sen är det klart att det du gjorde också var väldigt svinigt och förjävligt.

Trots det och allt annat och alla andra som du träffat samtidigt..
Vill jag ändå vara med dig. Jag säger inte att jag har vart guds bästa barn.
Jag har också träffat andra under tiden jag träffade dig, när jag fick veta att du gjorde det.
jag gjorde det bara av den anledningen. för att du gjorde det.
Men jag har aldrig velat vara med någon annan än dig egentligen. Inte alls.
 
Skaffar pojkvän och tänker att det kommer gå bra det här, nu är det inga problem.
Men lik förbannat finns du där, alltid i mina tankar, längst bak. Jag fattar inte.
Varför kan jag inte lägga det bakom mig? Släppa taget och gå vidare...
Det är dags, det borde det vart för längesen.. och efter allt!
 
Att va otrogen är ingenting jag är för och jag tycker absolut inte att man ska vara det.
Det är just det, jag kan inte hålla mig borta ifrån dig, alla andra går det utmärkt med.
Inga problem alls, ser inte ens åt andra.. men dig.. det går bara inte...
Jag faller som en fura och ligger bara där.
 
Det skulle som sagt aldrig hänt om det inte var du och tvärtom.
Det hade aldrig hänt om det var dig jag skulle varit ihop med.
Jag tänker och funderar och kan inte själv förstå varför jag är så svag för dig.
 
Men någonting gör att jag inte kan tillåta mig själv att släppa taget.
Jag försöker se framåt, hur mitt liv skulle se ut sen.
Om några år eller tio. Försöker föreställa mig.
 
Det som skrämmer mig är att jag inte kan se mig där utan dig.
Jag kan inte se mig med någon annan. Även om jag försöker.
Så känns det som om jag alltid kommer tänka "det skulle varit Gustaf"
Vad det än skulle handla om.. en bild till exempel.
Då tänker jag, det är ju Gustaf som ska stå bredvid mig och ingen annan.

Tänkte att spat skulle vara en ny början eller ett ordentligt slut.
Men jag blir inte klok och det gjorde mig inte klokare heller för den delen.
Jag vet att du inte känner samma sak, dock måste jag en gång för alla,
stanna upp och berätta för dig hur det egentligen är.
 
Jag älskar verkligen att vara i din närhet och hur du ser på mig.
Något måste du ju såklart känna, annars borde du släppt mig för längesen.
Kanske inte på samma sätt som mig, eller givetvis inte.
För då hade vi inte stått där vi är idag.
 
Jag önskar bara att jag fick vara en del av dig och ditt liv. På riktigt.

Sheena Lex

Hejsan svejsan!
Har egentigen en bok som jag ska skriva i men det är jobbigt och så får man skrivkramp :P haha.
Så jag tänkte att jag kan ju skriva här istället... Vi får se hur det blir med det men ett försök är det värt i alla fall.

Kan ju börja med att berätta hur de kommer sig att ja har en häst överhuvudtaget... Jag har alltid velat ha en egen häst men jag har aldrig fått nån (fast det är jag glad för nu) har hyrt häst och varit medryttare på andra hästar. Tillslut tröttnade jag på det eftersom man fäster sig vid dom efter ett tag, då tog jag saken i egna händer. Kollade runt lite på blocket, hästnet och bukefalos för skojs skull... Och där hittade jag henne. 3 snart 4-årigt varmblodssto MÅSTE BORT! BUD!!!
Omöjligt att hon finns kvar tänkte jag men jag provar ändå, det värsta var att det inte fanns ngt nummer så jag var ju tvungen att maila. Det tog någon dag innan jag fick svar men tillslut, vi pratade i telefon och kom överrens om en dag att komma och kolla och provrida. Sofia blev den lyckliga att följa med hehe. Vet inte vad jag hade tänkt mig egentligen men jag provred osv, på kvällen ville hon ha besked om jag skulle köpa henne eller inte. Jag hade ingen aning... liksom vad skulle jag göra? var det verkligen den hästen jag ville ha osv. Mycket tankar snurrade i huvudet... Och kan en häst vara så billig utan att de är något fel på den? jaja jag bestämde mig för att satsa iaf och de gjorde jag också. Dagen därpå hämtade jag henne, den 29 Mars 2008.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0