lajuvelina

När jag var redo att åka ringde jag Sofia och frågade om hon var vaken och om hon skulle med. Ja sa hon utan att tveka... Måste bara säga att hon är en helt underbar vän, hon stod där vid min sida hela tiden. Hon gav inte heller upp i sökandet, jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne! Hoppas hon inte är allt för trött idag bara stackaren. Tack Gumman min! <3
Det betydde hur mycket som helst för mig det där... Du anar inte!

Ut o leta igen som sagt... Jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv att se ljuset och jag har nog aldrig tänk på hur långt man ser över slätterna när det är ljust. Helt sjukt! Jag ringde polisen och radion igen så att de gick ut 2 gånger i radion på morgonen också och varnade, eftersom det blev ljust skulle de antagligen börja röra på sig.

kl 08:08 ringer telefonen... VI HAR HITTAT HÄSTARNA!!!! Den meningen var så himla underbar att få höra, som jag väntat! Helt otroligt var det och de var inte ens lång hemifrån, skönt! De verkade inte vara skadade heller, vilket är helt sanslöst. Allt som de vart med om och som de måste ha sprungit... Inte en enda skråma hittade vi, inte ens en repa på täcket!
Kan ni fatta? Vilken himla tur vi måste haft! Vi fick tag i dom i alla fall, de hittades i en fårhage mitt emot några islandshästar... Fast ingen vet hur de kom in där för ut var det ganska svårt att komma.

Det vet dom nog inte ens själva... In i transporterna och hem igen! Vilken lättnad det var alltså... En STOR sten lyftes ifrån mitt hjärta, känslan var så himla underbar, jag var helt säker på att det var över, att det var slut. Något måste ju ha hänt dom tänkte jag? Alla dessa diken de kan sjunka ner i, Riksväg 50 på ena sidan och på andra sidan ligger järnvägen? Hur lyckades dom egentligen? Det spelar väl ingen roll huvudsaken är att de är hemma igen och är välbehållna...

Trötta var dom alla tre, men det är väl inte så konstigt med tanke på vilka äventyr som de vart med om i natt?
Idag får de stå inne hela dagen och bara vara... Skönt för dom!
Lexie verkade himla glad att se mig också, hon la mulen mot min kind och pustade typ som "äntligen är du här"
Jag ska åka ut senare sen och kolla till henne igen, men nu ska jag försöka sova en stund.

Jag ska aldrig mer låta henne gå ut.... Hon ska få vara inlåst resten av sitt liv! haha =)
Ne skämt å sido... Är så himla glad att hon är tillbaka, hade aldrig förlåtit mig själv om det hänt henne något.
Hon är ju mitt allt, mitt lilla hjärta...

TACK ALLA! Ännu en gång för att ni hjälpte till, ni är guldvärda!

Puss

/Lj