lajuvelina

Känslan jag får när jag är med dig är obeskrivlig. 
Jag har aldrig känt så förut, jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen. 

Du gör mig helt galen på alla plan, det känns om om varje gång jag träffar dig är den första. 

 

För att säga de kort, jag vill dela resten av mitt liv med dig. 

 

När det som borde kännas rätt känns fel?
Och det som borde kännas fel känns rätt?
Vad gör man då?

 

Det känns som man hör hemma på två ställen,

men på två helt olika sätt... svårt att förstå och fatta.

 

Även om man inte vill och kämpar emot, dras man ändå åt det hållet.
Jag har alltid undrat varför och hur mycket jagän funderar så finner jag inget svar.
Finns det något svar alls? Eller är det bara så? Är det meningen?

Kommer det att visa sig senare i livet?
Varför just denna dragningskraft är så förbannat svår att motså.

Jag hoppas att jag någon gång, någonstans får ett svar.

 

Du är allt jag någonsin önskat, du är allt jag någonsin drömt.
Du är den som får mig minnas alla drömmar jag har glömt.
Du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le.
 All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge. 
 
Du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer, du är där när dagen gryr
Och jag vill alltid ha dig nära, när som åren läggs till år
Vad livet vill oss lära är att framtiden är vår.

Vad som än händer, är det alltid du och jag <3

Sanna mina ord, det här är mitt liv. 

Ska hela vägen upp och följer min stig.
Varje steg som jag tar leder rakt till topp. 
Har jobbat för ett mål och en inre dröm, som idag har fått sitt liv.

Allt är som det ska, håller kvar min position. 
Har älskat det jag gör, så jag är ödmjuk i livet.
Tacksam för jag fick nåt, tappar aldrig drivet.

Det finns inget som kan stoppa mig. 

Du är min andra halva som jag vägrar tappa.

Jag hittade min soulmate, mitt hjärta, min styrka <3

Det är lätt att vara ärlig mot andra, men inte mot sig själv. 
På något sätt är man inte ärlig mot andra heller, för man lurar sig själv samtidigt som man lurar dom.

Man får sig själv attt framstå som någon annan, när man inte är ärlig mot sig själv. 
Det borde ju vara tvärtom, det borde vara lättast att vara ärlig mot sig själv. 
Uppenbarligen inte. Man lurar sig själv att det inte alls är så, fast innerst inne där vet man...
Om man är uppriktig mot sig själv vet man, eller man vet det hela tiden. 
Det är bara det man försöker förtränga, tillfälligt.. men det kommer ifatt en.. tillslut.

Sig själv är den första person som man måste vara ärligt emot, det är det viktigaste av allt. 
Om man inte är det.. då prioriterar man saker fel. Och då blir allt fel i slut ändan.
Man prioriterar de saker man inte borde framför de man verkligen borde prioritera, det som egentligen är viktigt.
I värsta fall är det någon som blir lidande också. Allt för att man inte kan vara ärlig mot sig själv. 
Jag menar... hur svårt kan det vara?! 
Var ärlig mot dig själv, utgå sedan ifrån det. 
Ingen annan kan göra något, du måste göra det själv! 
Var ärlig mot dig själv och gör det du vill göra och gör det som får dig att må bra, långsiktigt.

L I K E C R A Z Y

All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge.

Du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr.
Du är där när natten skrämmer, du är där när dagen gryr.

Och jag vill alltid ha dig nära, när som åren läggs till år.
Och vad livet vill oss lära är att framtiden är vår.

Vad som än händer, är det alltid du och jag <3