lajuvelina

Ungefär sådär kan man beskriva den här dagen kortfattat... eller inte. Aja, har jobbat hela dagen idag även att jag bara skulle ha jobbat kvällen... är väl inte i topp form heller :/ tror jag håller på att bli sjuk, det är bara att åka till affären och köpa alla grejor och göra min dunderkur. Jag känner verkligen inte för att vara sjuk :( eller vid närmare eftertanke så känner nog aldrig någon för det. Men jag har inte tid för sånt heller... måste ju jobba och tjäna pengar, jag måste plugga och jag måste ta hand om min häst ordentligt och någonstans där i mellan måste jag andas ut och ta hand om mig själv. Jo.. så är det!

Under de senaste dagarna har jag tänkt ganska mycket, båda angående jobbet och annat skit. Det mesta snurrar runt frågor som varför kan inte personer som har det bra ta vara på det? Och om jag gör såhär, påverkar det något? Jag blir så trött på folk som har de så bra som de kan, det har ett jobb, en toppen kille o.s.v och sen bara schabblar (stavning?) man bort det. Till vilken nytta då? Jag vet många som skulle göra vad som helst för att få vara i en sådan situation, snacka om nonchalant! Jag försäker o tänka mig in i sådana personers situationer men det går verkligen inte, hur man än försöker. *suck* jag blir bara så arg.

Sen funderar jag mycket på hur mina kusiner har det och inga speciella nämnda alltså. Det är kusiner ifrån alla håll och kanter, men jag oroar mig för dom. Fast på olika sätt... ytterligare det där med situationer. Kan jag göra något för att påverka? Och om jag göra något, påverkar det överhuvudtaget? Har det någon betydelse alls? Jag tycker inte om att stå vid sidan om och se allt rasa, sakta men säkert. Men jag vet, det kommer att göra det...någon gång. Det är något som är fel, som inte stämmer alls, jag känner det och min magkänsla säger mig det. Hittills har den aldrig haft fel, i alla fall inte vad jag kan komma ihåg.

Det är ganska svårt att veta hur man ska bete sig emot andra människor faktiskt. De enda man vet hur man ska bete sig mot är de man inte gillar, där kan det liksom inte bli något missförstånd. Eftersom att sådant framgår ganska tydligt så att säga. Men man vill ju liksom inte lägga sig i folks liv för mycket, men man vill ändå försöka uppmärksamma på saker som personen inte ser själv. Frågan är alltså... hur gör man? Och ännu svårare... vart har man personen i fråga? Inte alltid så lätt att veta var personen står eller vill. Det är egentligen först efter det som man kan agera.

Jag vet inte ens varför jag skriver det här... känns som om allt bara blev luddigt. Mycket som snurrar nu som sagt... Om allt överhuvudtaget.

Bla, bla, bla, bla, bla...
Snart dimper väl Nalle in här, med det sista.. NU närmare bestämt.

Jobbet kallar! Och sen Lexie :P